tisdag 22 november 2011

2 1/2 år

Har idag plöjt igenom en massa utlåtanden om Anton. De har legat i en hög av hans papper redan en tid, men jag har inte haft orken att läsa igenom allt med eftertanke.

I ett av utlåtandena står att gossen har en språkutveckling & förståelse motsvarande en 2 1/2 åring. Ingen överraskning, ungefär så som också jag tänkt det.

Men det fick mig att fundera på hur jag förhåller mig till honom. Han är snart 5 1/2 år och stor till växten (120cm och 27kg). Det är så lätt hänt att man blir frustrerad när man inte når fram med sitt budskap. Det är lätt hänt att tankarna går till att "han är ju redan si så stor, borde ju förstå...". 

Det är också lätt hänt att jag förhåller mig till honom som om han var mycket yngre, att jag gör saker för honom (curlar?). Sådant han egentligen kan själv... Fiffigt av mig eller hur?

Blaaa, vet inte om jag får ord på vad jag menar. Men funderingen är väl den att jag ibland har svårt att veta om jag ställer för stora eller för små krav på honom? Det är en himla balansgång att försöka träffa rätt...  

Någon frågade mig om jag inte borde förhålla mig till honom (och ställa krav) som om han var 2 1/2 år. Men det känns inte heller riktigt rätt, jag vill också sporra honom genom att ha ribban lite högre (men inte för hög, och inte bli besviken om han inte fixar det). 

Ja, sådant har jag funderat på idag. Och efter allt funderas bestämde jag mig för att strunta i att möta honom enligt vilken "nivå" han är på. 

Nej, jag ska möta honom som den han är. Som en pojke som ena stunden har stora svårigheter att förstå saker. Som en pojke som en annan stund visar på stor intelligens (om du bara visste!). Som en pojke som har en känslomässig intelligens och förståelse som många av oss normalstörda saknar. 

Jag ska möta honom som min unika Anton!


7 kommentarer:

RockMom sa...

Rätt tänkt!

Jag ska komma och lyssna på dig nästa tisdag då du skall prata om droger i Korsholms gymnasium :) Kanske jag ska säga hej, hej då?!

Anne Salovaara-Kero sa...

Men du ska absolut komma i hälsa!

Anonym sa...

Hej! Jag gillar din blogg och ditt sätt att skriva. Det är intressant för en "normalstörd" (gillar uttrycket skarpt) att följa med er vardag. Ha en bra adventstid, Ulrica

Maud sa...

Hej! Som specialbarnträdgårdslärare har jag följt din blogg en tid men inte kommenterat förut. Dagens inlägg är så klockrent! Det är precis det här jag har försökt få personal som jobbar med barn i behov av särskilt stöd, att förstå. Alla barn har unika behov, oberoende av vilken nivå de är klassade i. Tack för att du påminde mig igen!

Tina sa...

Min dotter är 14 år, ja hon föddes för 14 år sedan och har så lång livserfarenhet. Lägg nu till lite tonårshormoner också till hennes diagnoser ....HM....
Men som ett litet barn i vissa fall och otroligt klok i andra. Precis som du skriver är det inte helt enkelt att alltid hitta rätt nivå. Du är en klok mamma, kämpa på. Kram Tina

Anne Salovaara-Kero sa...

Jag blir så där "det värmer i hjärtat glad" av era kommentarer : )

Sköt om er och ha det gott!
Anne

Anonym sa...

Hej!

Vi skriver en kandidatuppsats med syfte att undersöka barns (under 10 år) inflytande på beslutsprocessen i en livsmedelsaffär. Vi skulle vara otroligt tacksamma om ni hade lust att svara på denna. Tusen tack i förväg!

http://freeonlinesurveys.com/rendersurvey.asp?sid=wtgcfeh150htta2996670