tisdag 4 juni 2013

Rampfeber

Här sitter jag, än en gång, och funderar på vad jag gett in mig på? Att jag i morgon ska stå och tala inför över 200 människor. I Tammerfors. Om ett för mig visserligen oerhört kärt ämne. Men som ändå går lite utanför mitt bekvämlighetsområde. Jag brukar tangera ämnet under alla mina föreläsningar, men det brukar inte vara själva huvudtemat. 

Denna gång ska i en timme tala om "mellanmänskliga möten". Jag har läst, skrivit och satt mig in i ämnet. Teorin borde sitta där. Det är ju ett ämne som intresserat mig i redan flere år.

Ändå pirrar det redan i magen. För att det är nytt även för mig, att koncentrera mig enbart till  ämnet mellanmänskliga möten. Att göra något nytt kan ibland kännas skrämmande, när man går utanför det man vanligen gör.

Men min erfarenehet är att just de bästa erfarenheterna och lärdomarna får jag när jag gör något som känns lite obekvämt, något om utmanar till nytänkande och utveckling. Jag får anstränga mig lite extra då. Hålla mig på alerten.

Jag ska alltså göra mitt bästa för att åhörarna ska få en inblick i varför mellanmänskliga möten är så oerhört viktigt i allt människonära arbete. Enligt mig är det A och O. Utan värdefulla, respekfyllda möten kommer vi ingen vart. Det må vara i terapi, jobb med barn  och  ungdomar eller i arbetsgemenskaper. Vi behöver möta och mötas på ett äkta sätt...

Trots att jag är förberedd, vet jag att jag i morgon bitti kommer att ha skakiga knän, vara torr i munnen och ha fjärilar i magen. För det har jag vareviga gång jag ska stå inför en publik. Det spelar ingen roll om det är 20 eller 200 åhörare, nervositeten sitter ändå där.

Men kanske det är ok att känna så, att ha lite av rampfeber? Kanske det är mitt sätt att mentalt förbereda mig? Hur som haver: ska bli otroligt givande och lärorikt att åka till Tammerfors och föreläsa, trots skakiga knän. Och jag påminns än en gång om att jag har ett oerhört intressant jobb. Ett jobb som ger mig mer än det tar.

Inga kommentarer: